En kallvind lever efter helt andra klimatregler än resten av huset. Problem blir synliga först när du ser kondens på spikskallar, mörka fläckar på råsponten eller känner en stickande rå lukt. Då uppstår frågan om det räcker att täta och styra ventilationen eller om det behövs en avfuktare för vinden.
Vanliga tecken på kvarstående fukt
Fukt visar sig ofta som kondens på beslag vid takfoten, missfärgningar längs ytterkanter och unken lukt. Den samlas även runt genomföringar och vid en otät vindslucka där varm inomhusluft smiter upp. Branschmätningar har visat upp till åttio procent relativ fuktighet under blöta perioder och virke med nitton procent fuktkvot. Om du ser återkommande kondens trots grundåtgärder är en avfuktare nästa naturliga steg.
Orsaken måste elimineras först
Ingen maskin räddar en vind som läcker varm luft. Börja därför med tätning av vindsbjälklag, el- och rörgenomföringar samt vindslucka. Kontrollera ångspärren där det är åtkomligt och lägg isoleringen jämnt så att inga köldbryggor uppstår. Ventilationsöppningar ska styras, inte stå helt öppna, eftersom fuktig uteluft annars kan förvärra läget. Behovsstyrd ventilation som öppnar när uteluften är torrare än vinden är ett enkelt sätt att minska belastningen.
Räcker ventilation eller krävs avfuktare
Om vinden är tät och skador saknas kan jämförande ventilationsstyrning räcka stora delar av året. I kustklimat och under långvarigt fuktiga perioder hjälper det däremot inte att bara vädra, eftersom uteluften själv är mättad. Är kondens återkommande vid takfot och nock eller finns fläckar som inte försvinner efter tätning talar det för att en avfuktare bör ingå i lösningen.
Val av teknik och placering
På kallvindar används främst två metoder:
- Adsorptionsavfuktare tillför torr luft i rummet och leder ut våtluften i ett separat rör. Aggregatet placeras centralt så att torrluften når allt virke. Om vinden är indelad i fack måste öppningar göras mellan facken så att luften cirkulerar.
- En termisk avfuktare kan vara ett alternativ i små vindar eller mycket kalla lägen. Den höjer temperaturen några grader och sänker därmed den relativa fuktigheten utan att bero på torrare uteluft.
Placeringen avgör hur väl systemet fungerar. Vanliga misstag är att avfuktaren ställs i ett hörn, att givare sitter mot kalla takytor och visar fel eller att våtluftsröret dras långt med många krökar. Lämna inte otäta genomföringar i bjälklaget; en avfuktare kan aldrig kompensera ett aktivt luftläckage.
Så börjar du tryggt
- Inspektera riskzonerna takfot, nock, ytterkanter, vindslucka och genomföringar.
- Sök kondens, missfärgningar och rå lukt och mät fukt i luft och trä.
- Täta alla läckor och säkerställ styrd ventilation.
- Följ upp värdena. Om fuktnivån fortfarande är hög under längre perioder behövs en avfuktare som klarar kallt klimat och kan arbeta oberoende av uteluften.
